Nya gTLDer – and all hell breaks loose – del 3

För att jag ska visa vad jag menar och anser är/blir framtida faror, så gör jag en sökning på vilka registrarer som finns listade för ”USA” och jag får upp en lista på lite drygt 500 stycken.

Jag vet att det egentligen är lite fler och jag ser också att det är några stycken som egentligen bör tillhör andra länder, men lägger inte alltför stor vikt vid det eftersom det inte är viktigt för det jag ska peka på och göra dig uppmärksam för.

Det som ccTLDer pratar om, motverkar och i många fall inte tillåter/förbjuder är sk ”lagerhållning eller ”warehousing”, vilket innebär att registrarer själva inte tillåts registrera en massa bättre domäner på sig själva för att i ett senare skede försälja eller hyra ut osv.

För att visa lite på skillnader så hänvisar jag till .SE´s avtal med sina registrarer, som uttrycker:

14.1 Registraren får varken direkt eller indirekt ägna sig åt ”warehousing” eller handel med Domännamn. Härmed avses att varken Registraren eller sådan fysisk eller juridisk person som av omgivningen framstår som närstående till Registraren får försälja och lagerföra tidigare registrerade Domännamn samt inte heller ansöka om registrering av ett stort antal Domännamn utan uttryckligt uppdrag från Innehavaren.

14.2 Registraren får inte, vare sig i sin egen verksamhet eller i koncernföretag (motsvarande), ägna sig åt s.k. ”uthyrning” d.v.s. registrering av Domännamn för egen eller koncernföretagets räkning där Domännamnet sedermera hyrs ut eller nyttjas för att sälja annan tjänst till hyresmannen. En relation motsvarande den mellan koncernföretag anses föreligga där ett företag eller en person äger eller utövar ett bestämmande inflytande över ett annat företag, direkt eller via ett eller flera mellanliggande företag.

http://www.iis.se/docs/registraravtal_sv2.pdf

Detta problem ”blundar” ICANN för – eller med andra ord tillåts ICANN-registrarer bulkköpa och lagerhålla stora mängder domäner.

Ett bra exempel på detta är Tucows – Världens 3:e största registrar som 2008 berättade genom en pressrelease att de minsann hade ett eget innehav på 150 000 domäner varav 39 000 ”förnamn” osv.

http://www.prnewswire.com/news-releases/tucows-reveals-key-domain-name-portfolio-assets-57017627.html

Det man gjorde i denna veva var att man startade webbplatsen http://yummynames.com/ där du kan lägga ”bud” på registrarens bättre domännamn – en webbplats som gjort sig känd för att totalt ignorera bud som de anser är för låga..
Men Tucows och Yummy Names är åtminstone hyfsat publika med detta – till skillnad från många andra aktörer.

Ett annat exempel är Världens #2 största registrar ENOM´s ägare Demand Media som iofs har gjort sig av med ca 32 500 gTLD-domäner för en tid sedan, men fortfarande är innehavare för ca 40 000 gTLD–domäner. (Värt att nämna är att detta är vad som syns publikt och att en enkel bulk-uppdatering kan förändra registrant för …32 500 domäner..)
För något annat som ENOM är väldigt känt för är deras ”Whois Privacy Protection Service” – alltså de döljer vem som är innehavare av domäner…

Struntsamma – vi vet att det flitigt registreras av registrarerna och närliggande företag och vi vet också att det tillåts av ICANN..

Personligen är jag väldigt kluven till ”Whois Privacy Protection” – Jag tycker å ena sidan att det är bra eftersom det minskar risken för busar som DRoA, men samtidigt finns ingen möjlighet att kontrollera vem som är innehavare och hur mycket som manipuleras av registrarerna osv. ICANN själva jobbar inte proaktivt eller på eget initiativ kontrollerar. Placeholders/Bulvaner/Whoisprotection är även orsaken till en mycket stor del av bedrägerier och konflikter mellan ”den egentliga innehavaren” och den som ställt sitt namn eller verksamhet till förfogande – Så det är ytterst en stor risk och något som en enskild registrant noga bör fundera över innan han/hon engagerar.

Men det som förvånade mig mest när jag satt och pillade och plockade med listan över Amerikanska ICANN-registrarer var att så många registrarer till synes är helt overksamma, alltså de har inte fler än några tiotal domäner registrerade. Och tänker då mest på kostnaderna jag kalkylerade lite lätt tidigare i tidigare inlägg. Och drar mig till minnes vad @Claes skrev häromdagen..

Det finns såklart förklaringar till dessa registrarer och följande kan vara några av dem; registraren kan ha varit aktiv kring domaintasting och när det nu inte längre fungerar, så blir de istället verksamma kring snapback (frisläppning av domäner) – detta är troligt för de allra flesta. Men det kan inte vara aktuellt för alla, utan för de flesta gäller också att vara väldigt aktiva vid kommande sunrise– och landrush för de gTLDer som de väljer att signa på för framöver.

Och dessutom med lite nyansökta varumärken (av typen ”Konstgjorda öron” som heter ”Hotels” eller ”Sex” – skratta inte – det har hänt förut!!) , så är chansen ganska stor att man ska lyckas få ett större antal premiumdomäner i sin ägo under Sunriseperioderna (när TM-innehavare kan hävda sin rätt).

Sedan som aktiv registrar vid Landrush, så kan du även göra stora förtjänster – för du behöver ju inte ens en ”riktig” kund som ansöker om hundratusentals premiumdomäner – de 2-300 domänerna som registranten väl lyckas registrera kan ju byta ägare på en minut med en enkel auktoriseringskod, utan att någon hinner reagera..
ja ni kan säkert själva förstå hur detta mycket lätt kan manipuleras..
”Vem behöver jaga slutkunder”, när det finns lukrativa andrahandsmarknader att auktionera ut dessa domäner på..

Eller vad sjutton, om nu registrarer även ska kunna agera registry och registryn ska ha egna registrarer, så kan dem ju även ”reserverara”, ”lägga undan till senare” eller iscensätta fejkade auktioner och tilldelningar så att de registreras på ”dina” bulvaner – dvs registry/registraren ser till att dom får de domäner de vill ha..

Här ska jag flika in ett par faktum. 
ICANN är en non-profit-organisation.
ICANN har deklarerat att processen för nya gTLDer ska vara självbekostande.
I den första och inledande vändan kostar en ansökan 185 000 dollar – denna kostnad är för att få fram rutiner, policys mm
Jag påstår! att denna kostnad DRASTISKT kommer att sänkas efter 1-2 år, sannolikt minst halveras.
Detta kommer i sin tur att leda till fler ”mindre nogräknade” TLD-ansökningar.

Viktigt är att ICANN öppnar för ALLA att ansöka om en gTLD och de kommer INTE att vara dömande i de aspekterna jag pekat på (det ligger inte i deras intresse)

Kommer en ansökan in för .cpm (som nog är den vanligaste felskrivningen av .com, så är det mycket enkelt för den som ansöker att relatera TLDn till marknadsföring CPM, Cost Per Mille, som är ett välkänt begrepp inom internetmarknadsföring – eller annat önskat ”stand-in”. Hur TLDer ”relateras” har vi ju sett så många gånger förut.. .ws (Western Samoa) blev till WebSites, .st (São Tomé and Príncipe) blev till Street, .tv (Tuvalu) blev till TV, .tm (Turkmenistan) blev till TM (Trademarks), .me (Monte Negro) blev till ”ME” (Engelska för ”mig”) eller varför inte .nu (Niue) som blev till Svenskans, Danskans och Flamländskans ”NU”..listan kan göras mycket längre, men en TLD kan betyda olika saker beroende på ”vad man avser”..

Och säg den ”Spökregistrar” som inte kommer att ansöka om .con, .cpm, .xom, .vom, .cim osv – alltså TLD-typos (vanliga felstavningar av .com)

Vad jag anser är faran här är att det är registryts/registrarens fulla frihet att göra vad han anser vara mest lämpligt för TLDn – med andra ord – exempelvis prissättningen – och sätta en registreringskostnad på 50 000 dollar per registrering, vilket leder till att registret inte får en enda registrering…men istället sätter upp ett wildcard i TLD-roten och på så sätt kanske fångar upp 1-3% av ALL .com-trafik – vi pratar alltså om ALLA som skriver in en .com-adress i hela världen – dygnet runt, året runt.. Jag hisnar bara jag tänker på vilket ENORM trafikmängd det handlar om..och leda den trafiken till de annonser, sidor, parkeringsprogram du vill..

Det kommer att få Kevin Ham´s tidigare överenskommelse med Kamerun och .cm att framstå som en skolpojke (Om det nu inte blir han som ansöker om dessa domäner..)
http://money.cnn.com/magazines/business2/business2_archive/2007/06/01/100050989/index.htm

I nästa del kommer jag visa hur det ser ut idag för de Amerikanska registrarerna – vilka karteller som finns osv (och skriva lite annat som jag känner till om dem..)

 

Related Articles