By Vilka förluster ser vi när vi talar om bedrägerier? I brittiska Annual Fraud Indicators egen översikt anges 1 procent för individer – mot 76 procent för näringslivet. I svenska Svarta siffror motsvarar posten ”bedrägeri mot personer” cirka 1,8 procent av den uppskattade kriminella omsättningen. Den kontrasten förtjänar att synas.[1][2]
Rapporterna använder olika mått och metoder. Ändå väcker de en gemensam fråga: riskerar vi att beskriva den ekonomiska helheten utifrån de personbedrägerier som är lättast att känna igen?
Tre procenttal som ändrar perspektivet
Två rapporter, olika nämnare – inte delar av en gemensam totalsumma.
Posten ”bedrägeri mot personer”
6,292 miljarder av totalt 352,136 miljarder kronor i kriminell omsättning.
Källor: AFI 2026, figur 2; ESO 2026:1, tabell 3.1. ESO-andelen är min beräkning. AFI:s nämnare är bedrägeriförluster, ESO:s är hela den uppskattade kriminella omsättningen.[1][2]
Personbedrägerier är inte hela förlustbilden
Bedrägerier mot privatpersoner kan slå sönder en människas ekonomi. En liten andel av en stor totalsumma gör inte den enskildes skada mindre. Men den gör det nödvändigt att skilja mellan enskilda brottsoffers utsatthet och den samlade ekonomiska förlustbilden.
AFI:s fördelning är tydlig på en punkt: företagen står för omkring tre fjärdedelar av rapportens uppskattade förluster. ”Privat sektor” betyder här näringslivet, inte privatpersoner. Offentlig sektor redovisas separat med cirka 22 procent.[1]
I ESO:s sammanställning är posten ”bedrägeri mot personer” cirka 6,3 miljarder kronor. Ställd mot rapportens totala omsättning blir den ungefär 1,8 procent. Det är den begränsade postens andel av den bredare sammanställningen – inte ett fastställt mått på hushållens samtliga förluster.[2]
Skyddet för privatpersoner behöver vara starkt. Men deras synliga förluster kan inte ensamma beskriva företagens utsatthet eller den ekonomiska helheten.
Det är denna perspektivskillnad jag vill lyfta. Inte att 1 och 1,8 procent skulle vara samma sak, utan att de särskilt redovisade personposterna är små i respektive sammanställning, samtidigt som AFI placerar näringslivet i centrum för sin förlustbild.
Vad som räknas – och vem som bär förlusten
En viktig förklaring finns i mätmetoden. AFI 2026 baserar personposten på upptäckta bedrägerier från UK Finance och Land Registry. Rapporten framhåller själv att de verkliga nivåerna sannolikt är betydligt högre. Samtidigt förs 267 miljoner pund i ersatta betalningsbedrägerier till finanssektorn, eftersom bankerna har ersatt kunderna.[1]
Personen som utsattes för bedrägeriet och den aktör som slutligen bär pengaförlusten behöver alltså inte vara samma. Och när upptäckta personbedrägerier ställs mot en total som också innehåller modellberäknade dolda företagsförluster blir andelarna beroende av hur respektive område har undersökts.
Därför ska 1-procentsuppgiften inte användas som bevis för att konsumentbedrägerier i verkligheten är ett obetydligt problem. Och ESO:s återstående 98,2 procent kan inte automatiskt tillskrivas näringslivet. Det vi har är en anledning att undersöka helheten – inte en färdig svensk sektorsfördelning.
352 och 454 miljarder – vad jämför vi?
Skillnaden mellan rapporternas huvudtal är också intressant. ESO uppskattar den kriminella ekonomins årliga omsättning i Sverige till cirka 352 miljarder kronor. AFI uppskattar brittiska bedrägeriförluster till 220 miljarder pund för 2024–2025.[2][1]
Om AFI-beloppet delas med Storbritanniens befolkning, multipliceras med Sveriges befolkning och räknas om till kronor med den valda valutakursen, blir resultatet cirka 454 miljarder kronor. Det är en svensk skalmodell av brittiska förluster – inte en svensk mätning. Alla beräkningsvärden finns i metodrutan längre ned.[3][4][5]
Kriminell omsättning
Inte samma sak som brottsvinst eller drabbades förluster.
Bedrägeriförluster i en tankemodell
Samma förlust per invånare som i AFI, omräknad till svenska kronor.
Omsättning, förlust och vinst behöver hållas isär. ESO uppskattar exempelvis vinsterna till omkring 185 miljarder kronor, inte 352. Att totalsiffrorna hamnar i samma breda storleksordning innebär därför inte att den ena rapporten bekräftar den andra.[2]
Prisår är inte mätår
Rapporternas årtal kan också vilseleda. Att båda heter 2026 säger inte hur aktuella uppgifterna bakom varje delpost är. Och att ett belopp uttrycks i 2024 års priser gör inte observationen bakom beloppet nyare.
Olika tidslager i underlagen
Källor: ESO, appendix A, tryckt sida 99; AFI, sidorna 12, 19 och 24–25. Källans årtal, undersökningsperiod och prisår är olika saker.[2][1]
Min hypotes är att skillnader i aktualitet kan bidra till skillnader mellan uppskattningar, om de underliggande förlusterna faktiskt har ökat. Men den hypotesen behöver prövas per jämförbart område. Rapporterna har inte ett enda gemensamt mätår som enkelt kan flyttas fram.
Vad innebär ett scenario med 50 miljarder per år?
Anta att en jämförbar årlig förlustnivå ökar med 50 miljarder kronor per år. Då skulle två års eftersläpning motsvara en skillnad i årsnivå på 100 miljarder – nära de 102 miljarder som skiljer huvudtalen i jämförelsen.
Underlagens ålder kan spela stor roll
Räkneexemplet visar en möjlig skillnad i årlig nivå vid den antagna ökningstakten. Det belägger inte att brottsvinsterna eller förlusterna faktiskt ökar så snabbt.
Det är frestande att dra en rak linje mellan äldre och nyare AFI-tal. Men rapportserien har ändrat både metod och vilka förluster som omfattas. Redan AFI 2012 varnar för att använda förändrade totalsiffror som mått på bedrägeriernas tillväxt. AFI 2026 innehåller nya metodförändringar.[6][1]
Därför använder jag 50 miljarder som ett scenario att pröva, inte som en av AFI fastställd svensk utvecklingstakt. Samma reservation gäller åt andra hållet: nästan oförändrade huvudtal bevisar inte att brottsligheten har planat ut.
AFI:s 76 procent gör frågan om aktuella företagsunderlag särskilt relevant. Men andelen gör inte i sig hundramiljardersskillnaden mindre. Och äldre källor till en av ESO:s delposter motiverar inte att hela ESO-totalen skrivs upp. En verklig tidsjustering kräver att vi identifierar vilka motsvarande förluster som har förändrats, hur mycket och mellan vilka perioder.
Näringslivets andel i svensk skala
Det går däremot att göra sektorsfördelningen begriplig. Om vi använder samma befolkningsomräkning och AFI:s publicerade andel på 76 procent blir näringslivets del av räkneexemplet 345,04 miljarder kronor per år.
Så stora skulle näringslivets bedrägeriförluster vara om Sverige hade samma uppskattade förlust per invånare och samma sektorsfördelning som Storbritannien enligt AFI 2026.
= cirka 10 941 kronor per sekund.
Det här är ett sätt att uttrycka en storleksordning. Modellen visar inte vad svenska företag faktiskt förlorar och justerar inte för skillnader i ekonomisk struktur, köpkraft eller bedrägeririsk mellan länderna.
Vi behöver bredda bilden – inte ställa brottsoffer mot varandra
Den centrala jämförelsen är för mig inte bara 352 mot 454 miljarder. Det är också de små särskilt redovisade personposterna i relation till AFI:s 76 procent för näringslivet.
Det gör inte konsumentbedrägerier oviktiga. Det gör det däremot otillräckligt att låta dem representera hela den ekonomiska förlustbilden. Skyddet för privatpersoner och kunskapen om företagens utsatthet behöver utvecklas parallellt.
Mitt förslag är att använda jämförelsen för att ställa mer precisa frågor: Vem drabbas först? Vem bär den slutliga förlusten? Vad upptäcks, vad uppskattas och vad saknas? Hur gamla är uppgifterna?
Vi behöver inte få två totalsiffror att bli identiska. Vi behöver förstå vilka ekonomiska förlopp som finns bakom dem.
Beräkningar, avgränsningar och AFI:s originaldiagram
ESO: så beräknas 1,8 procent
Tabell 3.1 anger 6 292 miljoner kronor för ”bedrägeri mot personer” och 352 136 miljoner i total omsättning. 6 292 ÷ 352 136 × 100 = 1,7868 procent. Med de avrundade talen 6,3 och 352 blir resultatet 1,7898 procent. Båda avrundas till 1,8 procent. Nämnaren är all uppskattad kriminell omsättning – inte bara bedrägerier.
ESO:s kategorinamn ska inte likställas med en fullt renodlad konsumentkategori. I appendix B finns exempelvis BEC-bedrägeri under ”bedrägeri mot personer”. Därför använder texten rapportens egen benämning. Andelen mäter inte all ekonomisk skada för hushållen.[2]
AFI: översiktens 1 procent och tabellens cirka 0,44 procent
Figur 2 anger fördelningen 76 procent privat sektor, 22 procent offentlig sektor, 1 procent välgörenhet och 1 procent individer. Tabell 8:s 964 miljoner pund motsvarar däremot cirka 0,44 procent av 220 miljarder. Skillnaden mellan 1 och 0,44 procent kan inte förklaras med vanlig avrundning till närmaste heltal. Texten redovisar avvikelsen utan att anta dess orsak.
Personposten bygger på upptäckta bedrägerier. Företagsdelen innehåller omfattande modellskattningar, bland annat av inköps- och upphandlingsbedrägerier. AFI:s metod ger därför inte samma grad av mörkertalskompensation i varje sektor. Rapportens begränsningsavsnitt anger dessutom flera uteslutna områden.[1]
Befolknings- och valutaomräkning
Modellen använder AFI:s 220 miljarder pund, ONS:s brittiska befolkning på 69 281 400 vid mitten av 2024, SCB:s avrundade svenska befolkning på 10 587 700 vid slutet av 2024 och ValutaFX:s redovisade årsgenomsnitt för 2024 på 13,509 SEK per GBP.
220 miljarder GBP × (10 587 700 ÷ 69 281 400) × 13,509 = cirka 454,183 miljarder SEK. Texten använder 454 miljarder. Per-sekundsexemplet använder detta avrundade totalbelopp och den publicerade sektorsandelen 76 procent.[3][4][5]
Befolkningsuppgifterna har olika referenstidpunkter inom 2024. Valutakursen är ett valt omräkningsantagande, inte dagens kurs. Beräkningen innehåller ingen separat inflations-, köpkrafts- eller strukturjustering. Den ska inte användas som en prognos för Sverige.
Tidshypotesen
50 miljarder per år är ett antagande om förändringen i en jämförbar årlig nivå. Det är varken en belagd svensk tillväxttakt, ett konstaterande om brottsvinsternas ökning eller ett resultat som kan utläsas ur en rak jämförelse mellan AFI-utgåvor. Äldre delunderlag motiverar inte en uppräkning av hela ESO-totalen.[6]
Peter Forsman
Jag driver Internetsweden ideellt för att öka kunskapen om bedrägerier, internetrelaterad brottslighet och de kriminella ekosystem som ligger bakom.
Här publicerar jag analyser, undersökningar och fördjupningar om bland annat:
bedrägerier och ekonomisk brottslighet
domäner, webbplatser och digital infrastruktur
företagsinformation och öppna källor (OSINT)
brottstrender och brottsprevention
Målet är inte att peka ut människor eller företag, utan att hjälpa läsare att förstå risker, upptäcka varningssignaler och fatta bättre beslut.
Peter ForsmanMottagare av Stora Kreditpriset 2018
Läs mer om Internetsweden:
https://www.internetsweden.se/las-mer-om-internet-sweden/
