Sagan om den svenska brottsbekämpningen och den onda spiralen

Idag släppte BRÅ, Brottsförebyggande rådet den preliminära brottsstatistiken för 2014 som jag tittat lite närmare på och då i synnerhet kapitel 9-anmälningarna.
Och jag kan inte annat än att känna hopplöshet, för det här fungerar inte utan det kommer att gå åt h-ete!

2013 års statistik

2013stats

Och vi kan börja den här tragikomiska berättelsen med att berätta om slutet (den sista raden) för att sedan gå tillbaka till det mer intressanta kapitlet.
Anledningen till det är att på sista raden kan vi läsa att det totalt anmälts och vi gör det i jämförelse med upplagan av samma bok från året innan.

2014 års statistik (Preliminära siffror)

2014prelstats
Vi kan läsa oss til att det under 2014 anmäldes 1 435 486 till Polisen, vilket är en ökning från utgivningen året innan med 33 504 fler anmälningar, då det 2013 anmäldes 1 401 982 brott.

Kapitlet vi är mest intresserade av heter Kapitel 9 som handlar om bedrägeribrott.

Under 2014 så anmäldes 155 205 bedrägeribrott i landet, vilket då motsvarar 10,8% av årets anmälningar, medan det året innan anmäldes 135 123 vilket motsvarade 9,6% av 2013 års anmälningar.

Skillnaden i antalet fler anmälda bedrägeribrott förra året mot året innan är alltså 20 082 stycken (155 205 – 135 123 = 20 082), vilket då motsvarar 60% av de 33 504 fler polisanmälningar som kom in under hela 2014.
Om det blev mycket nu, så sammanfattar vi det till att de anmälningar som ökade mest under 2014 var just bedrägeribrotten som står för 6 av 10 av ”ökningen”.

Tittar man lite närmare på typer av anmälningar så ser vi följande:

MED KONTOKORT (INTE AUTOMATMISSBRUK)
Tittar vi sedan mer specifikt på Kapitel 9-brotten så reagerar jag på att ”Med kontokort (inte automatmissbruk)” som alltså bland annat handlar om sk ”Carding”, dvs att dina kortuppgifter med eller utan cvv-kod används av betalningsväxlar vanligtvis i utlandet där man inte använder ”Secured by”-koder för betalning.
Antalet anmälningar för detta modus ligger väldigt nära varandra!
För 2013: 10 346 (varav 963 var begågna utomlands)
För 2014: 10 392 (ej uppgift)

AUTOMATMISSBRUK
”Automatmissbruk” däremot har en mer tydlig ökning under 2014, då det anmäls 6 793 gånger, till skillnad från 2013 då det kom in 5 659 anmälningar, alltså 1 134 fler eller 20%-ig ökning.
Det handlar då om hur ”man själv” i slutet på månaden tar ut 5 000 i bankomat, ”rycker” ut 4500 och låter 1 femhundring vara kvar, som efter en minut dras tillbaka och landar i ”dumpen”.
Extremt kortsiktigt och dumsnutstänk av den som utför det hela i tron att man kan ljuga och säga att ”näe det kom inga pengar”, eftersom det i dumpen endast ligger en femhundring.
En annan besvärande faktor är att det ofta i anslutning till bankomaten finns kameror som spelar in snilledraget..och du blir betalningsskyldig med straffavgifter samt polisanmäld för bedrägeri.
Som sagt osmart drag som inte rekommenderas..

Men med Automatmissbruk är det numera mer vanligt med framförallt ”kringresande bedragare” som sätter upp olika typer av skimningsutrustning på uttagsautomaterna.

Det är då framförallt två olika sätt som sätts upp och det ena kallas ”Card trap” vilket handlar om att bedragare ser till att ditt kort fastnar i uttagsautomaten.
Samtidigt som bedragaren även fäst en liten mobiltelefon (med kamera) vanligen under en list,
mobiltelefonen visar bedragaren (som sitter i närheten) i direktsändning – dig ”live” knappa in din kod.
Den utrustning som får ditt kort att fastna är ofta löjligt enkel och kallas ”Lebanese loop” och handlar bara om en ”extra” front där du stoppar in kortet och på den fronten sitter en liten remsa som täcker över magnetremsan, vilket gör att automaten inte kan kommunicera med kortet och heller inte ”mata ut det igen”.

Drabbas du av att kortet fastnar så ska du därför stanna kvar vid automaten, ringa din bank och polisen. Du bör även kontrollera i automatens ”tak” om du kan se en list som inte bör vara där – i den listen hittar du säkert en mobiltelefon..
Annars är det bara för bedragaren att springa fram till automaten när du lämnat den och trolla fram ditt kort, för din kod har han ju redan.
Information om vad som sedan sker, torde vara överflödig.

Det andra sättet som är vanligt är så kallade ”Cash traps” som innebär att dina pengar fastnar, alltså inte ditt kort.
För att de ska fastna så används något som kallas ”Cash claws” och som varierar i utseende beroende på typ av automat.

Och jag har även sett helt vanliga matgafflar som modifierats, kapats och böjts till för att göra vad de ska: kila fast sedlarna, så att de inte matas ut.
När du sedan lämnat automaten hastar bedragaren fram och med hjälp av en liten kniptång drar ut gaffeln och ut rasslar dina sedlar.

Ovan är vanliga sätt, men det förekommer även olika typer av specialgjorda atrapper som sätts ovanpå delar av automaten – så fastnar kort eller sedlar – UNDERSÖK, ANMÄL, STANNA KVAR!

Men sen blir det knepigare..

Jag har sagt det förut, men eftersom det är samma snedvridna statistik som presenteras år efter år, så behövs det förtydligas igen:

Poliser runt om i landet som tar emot anmälningar har inte riktigt samma syn kring hur anmälningarna ska kategoriseras.

Det var en gång för länge länge sedan en tid då det inte fanns något som hette internet, eller det fanns, men inte i Polisens kategoriseringsmöjligheter för anmälningar.
På den tiden fanns endast det som hette ”Datorbedrägeri”. Men allteftersom utvecklingen hann ikapp Polisen, så flikades möjligheten in att kategorisera under såväl ”Med kontokort (inte automatmissbruk)” som ”Med hjälp av Internet”.

Och det är där vi är idag – trots den grundläggande vetskapen inom Polisen att ett bedrägeri per definition behöver ha två parter: en part som gynnas ekonomiskt och en annan part som drabbas ekonomiskt.
Och med den vetskapen så torde det inte vara svårt att klura ut att förstå att en dator måste kommunicera med en annan dator för att ett ”Datorbedrägeri” skall kunna vara möjligt.. OCH för det behövs då ”INTERNET”.

Istället så har vi delar av Poliskåren som kategoriserar ”som de alltid gjort”, trots att centrala krafter inom Polisen försöker förmå att det ska kategoriseras RÄTT.
Men enligt MIG så borde dessa tre kategorier buntas ihop och presenteras gemensamt – vilket rent logiskt vore självklart!

Istället så blir det (förlåt uttrycket): ”Skit in, skit ut”
Och BRÅ i sitt urval lyfter fram ”Datorbedrägeri” som det brott som totalt ökat mest under 2014 med 25%.

Tabell1
Alltmedan ”Med hjälp av Internet” gått ner med nästan 750 anmälningar.

Skulle man istället bunta ihop dessa kategorier skulla skillnaden inte alls bli så stor, utan 11% (68 852 -> 76 547)

Men det räcker inte med det, utan svensk Polis gör sig själva den största björntjänst man kan tänka sig – detta har jag ältrat tidigare och är nu tvungen att upprepa kritiken:

Varje tillfälle, varje bedrägeri, varje intrång, stulen cykel, misshandel osv. räknas som en (1) anmälan i anmälningsstatistiken – hos Polisen och såklart då även hos BRÅ (som bara sammanställer statistiken)
Det är BRÅ:s statistik som sedan ligger som underlag för medias nyhetsbevakning, opinion och slutligen politiska beslut.

Och..

År 2013 stoppades ca 42500 bluffakturor från att nå mottagaren – dessa landade naturligtvis hos Polisen, som pga resursbrist eller illa fattade beslut valde att INTE göra detta på rätt sätt, utan registrerade dessa bluffakturor som .. EN (1) anmälan.
Nu ska jag tillstå att det sker saker inom Polisen utan min vetskap, men jag vet trots allt att det under förra året 2014 skedde 3 motsvarande händelser som rörde sammanlagt 8 000 bluffakturor som hindrades att gå ut till mottagarföretagen.
Och dessa tre olika utskick registrerades som.. kan ni gissa? Ja just det, som tre (3) anmälningar istället för 8 000 stycken.

Och vad leder det till tror ni?
Jo självklart att ”statistiken” ser ju bättre ut – anmälda bluffakturor var förra året 11 877 istället för 12 671 året innan (dvs -8%), när det egentligen skulle ha varit 11 877 + 8 000 = 19 877, vilket då skulle varit en 55%-ig ökning.
Vilket NATURLIGTVIS och jag kan inte vara tillräckligt tydlig när jag skriver NATURLIGTVIS skulle leda till den opinionsbildning och krav på politiska beslut om kraftsamling som Bedrägeribekämpande polisen behöver.

För vänta, jag är inte klar ännu..och det blir värre!
Jag ifrågasatte (lite elakt kanske) utnämningen av Dan Eliasson som ny RPC i ett inlägg i november tillsammans med kritik för den sabla tråkiga nyheten om att kostnaden för Polisens GIGANTISKA omorganisation inte får de 3 miljarderna av den nya regeringen som genomförandekommittén anses kommer att krävas.
https://www.internetsweden.se/en-skopa-av-sleven-eller-en-nutida-budkavel
Istället behöver omorganisationen då bekostas av verksamhetsbudgeten, jo men tjena!!
Naturligtvis leder det till att annan Polisverksamhet blir drabbad.

Jag lyfte frågan med ansvarig ”Polisminister” Anders Ygeman, som påstod en sak i en tweet, men bevisade samtidigt precis motsatsen, utan att han förstod det själv.
”@internetsweden jag är mottaglig för saklig kritik, som den mot bedrägeriuppklarningen. Men en del motsägelser och felaktigheter i övrigt”

Nu kan det ses som småstyggt av mig att gå lös på honom så tidigt i mandatperioden, när han knappt ens hunnit lära sig förnamnen på sina medarbetare, men å andra sidan så är det den regering som han representerar som redan nu ställt till det för Polisen!
Jag kan även säga så mycket att Ygeman inte följde min uppmaning att maila mig – osagt varför.

Istället har vi mycket illavarslande statistik.

30% av bedrägerianmälningarna i landet upptas av Stockholm.

2001 tog stockholm emot ca 11 400 bedrägerianmälningar = 31 per dag
2013 tog stockholm emot ca 44 400 bedrägerianmälningar = 122 per dag
2014 tog stockholm emot ca 46 562 bedrägerianmälningar = 128 per dag

Och det är samma antal utredare på bedrägerienheterna 2001 som 2014 (vissa säger tom färre).

..när ska Polis och politiker börja fatta?

peterimojii

Related Articles

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *