By Jag, som alla andra har under senare tid sett politiska utspel kring hur man bör komma tillrätta med den ”organiserade kriminaliteten” i Sverige.
Och med ”organiserad kriminalitet” så avser man då vanligen ”kriminella förortsgäng med stort våldskapital” som gör upp om revir och oförätter med vapen.
Och jag är ingen forskare och jag gör inte anspråk på att ha rätt i allt, men jag känner inte alls igen beskrivningen och därför blir lösningarna knasiga.
Då jag snarare ser det som att man blandar två helt olika typer av kriminella till en och samma – av den enkla anledningen att man inte förstår bättre.
Vad jag däremot känner igen helt och fullt, är när forskaren Amir Rostami i SVT Agenda, delar upp de gängkriminella i oorganiserade och organiserade.
Där de oorganiserade gestaltas som de aktuella förortsgängen, medan de organiserade är lite äldre, använder våld mer strategiskt är mer inriktade på ekonomisk brottslighet och som misstänks för 40 000 brott årligen, men där mörkertalet är enormt!
Källa: Agenda del 1 (Från ca 3.20)
DET är min bild av den organiserade brottsligheten i Sverige.
Och att dessa två typerna av kriminella ibland hittar sätt att samarbeta, är inte konstigare än att ”pengar är pengar” i mångas värld.
Så låt det vara sagt att den här bilden är inte avsedd som kritik mot någon myndighet eller något politiskt parti, inte heller mot forskning eller någon rapport i ämnet.
Det är helt enkelt min bild av det kriminella landskapet i Sverige (som jag ser som en hybrid mellan det digitala och IRL) och en bild att problematisera kring.
Procentsatserna och andelar är naturligtvis grovyxade, men det viktigaste budskapet jag försöker förmedla med bilden är att olika myndigheter ansvarar för olika typer av brott.
Så när man ylar om att Polisens arbete mot Cyberbrotten behöver förstärkas, så behöver man först förstå vad Polisen klassar som Cyberbrott – dit klassas vanligen inte bedrägerier!
När Polisens arbete mot bedrägerier ska stärkas, så behöver man vara medveten om att upp till 80% har konsumenter som brottsoffer och att de till 70-80% drabbats av utländska bedragare, som svensk polis inte kan utreda (utan att rättshjälpsbegäran från det aktuella landets myndigheter).
Anmälningar mot Juridiska personer kan inte utredas av Polisen om inte ansvarig fysisk person kan fastställas med mycket mera.
Det är alltså inte enkelt, men har man inte alla delar på bordet så blir det lätt fel och verkningslöst, oavsett vad man tror sig ha hittat lösningen för.
Och det är något ingen strävar efter.
Jag som skriver på internetsweden.se, gör det ideellt och för att upplysa dig om verksamheter som JAG anser att det finns skäl att ifrågasätta och/eller varna för..
Innehållet kan även vara mer generellt om olika tillvägagångssätt, som bedragare använder och det händer även att jag tipsar om utbildning/kunskap som finns att få.
Det är möjligt att anlita mig för konsultuppdrag genom Fidi.se
Peter Forsman – Mottagare av ”Stora Kreditpriset 2018”
Läs mer om:
https://www.internetsweden.se/las-mer-om-internet-sweden/
