Hej och välkommen FINUC!

I maj 2025 har brottsbekämpande myndigheter i Sverige lanserat det nya Finansiella Underrättelsecentrumet, FINUC. Det är ett initiativ från regeringen som trädde i kraft den 1 april 2025, med uppdraget att bidra till bekämpningen av den kriminella ekonomin, vilken beräknas omsätta mellan 100 och 150 miljarder kronor årligen. FINUC etableras som ett samarbete mellan Polismyndigheten, Ekobrottsmyndigheten och Skatteverket, i nära samverkan med den finansiella sektorn, däribland banker.

Enligt regeringens budgetproposition för 2025 har FINUC tilldelats 120 miljoner kronor för sitt första verksamhetsår. Budgeten ska bland annat täcka kostnader för personal, teknik, utbildning samt samordning med andra nationella och internationella aktörer.

Den initiala bemanningen består av cirka 60 personer, däribland analytiker, underrättelsespecialister, IT-experter och administrativ personal. Bedömningen är att behovet av resurser kommer att öka i takt med att verksamheten utvecklas.

Det har även rapporterats att representanter från banker kan komma att placeras fysiskt inom FINUC:s lokaler för att underlätta informationsutbyte och effektivisera samverkan kring penningtvätt och finansiering av terrorism. Ett sådant arrangemang kan potentiellt bidra till förbättrad koordinering, men kräver tydliga regelverk och riktlinjer för att hantera frågor om sekretess, intressekonflikter och rättssäkerhet.

Att etablera ett sådant center är ett nödvändigt och i grunden mycket välkommet initiativ. Det finns stor potential för FINUC att utvecklas till en kraftfull och proaktiv aktör i det finansiella underrättelsearbetet. Samtidigt är det avgörande att verksamheten får en tydlig inriktning, Wildcard-mandat, rätt kompetenser och operativt genomslag redan i det inledande skedet.

De kommande 6 till 12 månaderna blir särskilt viktiga för att sätta strukturer, kultur och målbilder. Utmaningarna är flera – från sekretessbestämmelser och juridiska gränsdragningar till organisatoriska frågor kring rekrytering, mandat och kompetensprofil. Hur dessa hanteras kommer i hög grad att avgöra huruvida FINUC får den genomslagskraft som uppdraget kräver.

Så varför jag skriver detta inlägg?
Jo, för under de senaste två decennierna har jag arbetat med att bekämpa bedrägerier, penningtvätt och ekonomisk brottslighet, både i Sverige och internationellt. Och inlägget är mina reflektioner över de insikter och erfarenheter jag har samlat på mig genom åren och avsett som några goda råd på vägen för FINUC.​

Fun fact milstolpar:
2006: Redan då påpekade jag att nästan all brottslighet har en koppling till internet. Min presentation från Internetdagarna 2006.

2007: Började föreläsa och utbilda brottsbekämpande myndigheter, inklusive Polishögskolan, helt ideellt. Fortgick i över ett decennium.

2011: Föreslog en nationell varningslista där varje myndighet kunde publicera sina egna varningar, godkända av deras jurister.

2012: Bedömde jag den kriminella ekonomins brottsvinster i Sverige till 118 miljarder kronor.

2013: Skrev en 50-sidig rapport om den tioåriga utvecklingen av internetrelaterade bedrägerier och organiserad ekonomisk brottslighet. Rapporten kan läsas här och ni kan här se vilka förslag jag hade då – alltså redan för 12 år sedan. Jämför dem med det nu etablerandet av FINUC..

Jag är ( VET1, VET2, VET3 ) övertygad om att mina insatser har gjort skillnad över åren. Utan dessa hade situationen antingen varit betydligt värre idag, eller så hade vi nått dagens läge för flera år sedan. Vilket av dessa alternativ som är värst är svårt att säga.

Och efter att ha samarbetat med Polisen, Ekobrottsmyndigheten, Skatteverket och flera andra myndigheter under många års tid, har jag observerat att det finns flera hinder för effektiv samverkan. Dessa hinder sträcker sig bortom formella sekretessbestämmelser och inkluderar faktorer som bristande kunskap, varierande tolkningar av GDPR, resursbegränsningar, mandat/ansvar och olika prioriteringar.

Och vid samverkansmöten där flera parter är involverade, tenderar den mest engagerade parten att ta på sig huvuddelen av arbetet, medan övriga parter gärna delar äran vid uppnådda resultat. Dvs den kända Paretoprincipen, så FINUC – bered er på att prestigelösa gå in otacksam samverkan, med målet framför ögonen!

Och baserat på ovan, så väljer jag att tjata in denna bild jag gjorde för några år sedan, med skillnader mellan olika myndigheters fokus, följt av mina 10 råd på vägen, för ansvariga och framtida anställda vid FINUC.

Mina 10 rekommendationer för FINUC är följande:

1. Etablera ett gemensamt synsätt på brottskedjan

Bryt stuprörsperspektivet: Erkänn att olika myndigheter ser på olika delar av brottskedjan som huvudbrott. Polisen fokuserar på bedrägeriet, medan FIPO, SKV, EBM och banker fokuserar på penningtvätt – detta måste samordnas.

Fokusera på hela flödet från förberedelse till brottsvinst: Samtliga aktörer måste förstå och dokumentera hur brotten hänger samman från adressanskaffning och bolagsskapande till slutlig penningtvätt och skattebrott.

Tydliggör rollöverlämningar: Identifiera när en viss roll (t.ex. möjliggörare via bolag) upphör och nästa (ex. betalningsmottagare) tar vid, så att ansvar växlar smidigt mellan myndigheters expertis.

2. Inför ett strukturerat, gemensamt underrättelseflöde

Dela information om återkommande mönster: T.ex. återkommande adresser, ombud, bolagsmålvakter och domäninfrastruktur. Polisen måste börja intressera sig för den brottsinfrastruktur som möjliggör brott.

Skapa gemensamma riskprofiler: Myndigheterna bör ha tillgång till enhetliga profiler för att kunna identifiera aktörer med roller i flera led av brottskedjan.

Digital samverkansplattform: Skapa ett realtidsbaserat system där underrättelser kan delas säkert mellan parterna (ev. inom ramen för FINUC eller PTL 4 kap. 1 §).

3. Revidera och harmonisera rättsliga ramar

Se över banksekretess och GDPR-art. 10: För att möjliggöra att banker och myndigheter kan agera på indikationer om brott även när det gäller icke-kunder.

Formalisera undantag för högriskaktörer: Skapa en möjlighet att identifiera vissa situationer som så pass samhällshotande att sekretess kan brytas, t.ex. återkommande bolagsmissbruk.

4. Säkra tvärfunktionella resurser och kunskap

Gemensamma analysteam: Sätt samman blandade arbetsgrupper med sakkunniga från respektive myndighet, inklusive experter på bolagsrätt, digitala miljöer, DNS- och internetinfrastuktur, ekonomisk analys och underrättelse.

Utbilda i brottskedjornas dynamik: Alla parter måste förstå att en möjliggörares agerande kan initiera en kedja som leder till skattebrott mm, trots att de bara formellt begår administrativa handlingar.

Inrätta specialistroller för brottsinfrastruktur: Exempelvis experter på falska domäner/webbsidor, bolagsmålning och kontostrukturer.

5. Prioritera brottsekosystem snarare än enskilda gärningsmän

Flytta fokus från endast fysiska gärningsmän till hela strukturen: Polisen måste prioritera att utreda den brottsinfrastruktur som möjliggör massbedrägerier.

Utred brottsvinster som primärt mål: Bedrägeriet är vägen till vinst – följ pengarna bakåt till hela infrastrukturen, inte bara fram till penningmottagare.

6. Initiera nationell varningslista och samlad kommunikation

Skapa en myndighetsgemensam varningsplattform: Där varje aktör publicerar bekräftade varningar om t.ex. falska bolag, domäner och penningtvättsupplägg, verifierat av respektive myndighets jurister.

Samordna offentlig kommunikation: Motverka förvirring hos allmänhet och företagare genom att tala med en röst kring hotbilder och rekommendationer.

7. Analysera kriminella kluster utifrån deras bankstrategier – identifiera funktion och roll

Kriminella nätverk utnyttjar samtidigt storbanker, nischbanker och neobanker – ofta i parallella spår. Samma kluster sprider sina företags- och privatkonton över flera finansiella aktörer för att möjliggöra fragmentering, fördröjning och svårspårbarhet av brottsvinster.

Det är avgörande att utgå från brottsvinstflöden i analysen – inte enbart från misstänkta konton eller transaktioner isolerat.
Ett centralt steg är att metodiskt särskilja:

”Busbanker” – konton som används för att tvätta eller transitera pengar, ofta med kort livslängd.

”Husbanker” – konton som har långvarig relation till klustret, används för stabilisering och legitimering av kapital.

Genom att klassificera banker och konton utifrån roll snarare än formell tillhörighet kan myndigheterna kartlägga och störa kriminellas finansiella ekosystem mer träffsäkert.
Detta förutsätter att man arbetar klustercentrerat, inte individcentrerat, och att både banker och myndigheter delar information med helhetsperspektiv.

8. Trade-Based Money Laundering (TBML) och värdeöverföring genom tillgångsbyte – förstå logiken bakom bytesekonomin

Redan 1972 illustrerade Hasse Alfredson i barnvisan ”Ska vi byta?” en oskyldig byteslogik: en leksaksbil mot en rostig skruv, vidare till en cykelpump och sedan en morakniv. År 2025 är detta utgångspunkten för ett reellt och sofistikerat mönster i den kriminella ekonomin.

I dagens verklighet byts stulna lyxbilar mot delägarskap i restaurangverksamheter, som i sin tur byts mot fastigheter – och till sist säljs till aktörer i god tro. Pengarna är då ”rena”, men härledda från brottsvinster.

Detta är kärnan i Trade-Based Money Laundering (TBML) – en metod där tillgångar byter form i flera led utan att kontanta medel nödvändigtvis överförs i traditionell mening. Det rör sig inte om penningtvätt i första hand via banktransaktioner, utan genom skenavtal, över-/underprissättning och manipulation av ägandestrukturer.

Ett närliggande system är hawala – ett informellt, tillitbaserat värdeöverföringssystem som ofta lämnar få eller inga spår i finansiella register. Det möjliggör internationella överföringar utan traditionella banker, vilket gör spårning ytterst svår.

För att möta dessa utmaningar krävs att myndigheterna:

• Arbetar med analytiker som kan identifiera orimliga bytesmönster, transaktionslogik och egendomsväxlingar.
• Integrerar TBML-mönster i underrättelse- och riskmodeller.
• Samarbetar tvärfunktionellt för att följa tillgångar snarare än pengar.
• Har tillgång till kompetens kring alternativa överföringssystem såsom hawala och liknande.

Att förstå och spåra byteskedjor är avgörande för att angripa både kriminell kapitalackumulation och förädlade brottsvinster.

9. FINUC behöver ges mandat att avge tvingande eller vägledande rekommendationer om olämpliga nyckelpersoner i känsliga funktioner

För att effektivt förebygga ekonomisk brottslighet och systematisk penningtvätt krävs att FINUC ges ett tydligt mandat att identifiera och flagga individer vars historik gör dem olämpliga för centrala förtroendepositioner inom rättsväsende, ekonomi och fastighetsmarknad.

Det bör inkludera möjligheten att ge starka rekommendationer – till exempel till:

• Bolagsverket, Domstolsverket, Kronofogden, Advokatsamfundet, revisorsnämnder och branschorganisationer,
  – rörande individer som inte bör utses till:
  • likvidatorer
  • konkursförvaltare
  • nämndemän
  • fastighetsförmedlare
  • redovisningskonsulter
  • revisorer
  • andra roller där oseriösa aktörer kan missbrukas som brottsverktyg eller möjliggörare

Många av dessa funktioner är centrala i den kriminella ekonomin – inte genom att de alltid agerar direkt brottsligt, utan genom att de möjliggör eller passivt legitimerar strukturer som används i brottsligt syfte.

Att stoppa dessa rekryteringar i tid är ett kraftfullt verktyg för att minska brottens skadeverkningar, öka tilliten till systemet och förhindra återkommande utnyttjande av samma individer i olika upplägg.

Detta kräver:

• Juridisk grund för att delge bedömningar baserade på underrättelseinformation eller historik
• Samverkansavtal mellan FINUC och berörda tillsynsorgan
• Nationellt register eller funktion för riskprofilering av förtroendepersoner (med rättssäker hantering)

Att säkerställa att nyckelroller inte fylls av individer med dokumenterad koppling till ekonomisk brottslighet är ett fundamentalt, men idag ofta förbisett, brottsförebyggande verktyg.

10. FINUC:s verkliga potential avgörs av hur väl man lyckas etablera en fungerande, långsiktig och ömsesidigt förtroendefull offentlig–privat samverkan

FINUC har förutsättningarna att bli den samverkansplattform som många – under lång tid – hoppats på. Men det som i grunden kommer att avgöra dess effektivitet är inte bara interna strukturer och mandat, utan förmågan att bygga en robust bro mellan myndigheter och näringsliv.

Utan en välfungerande offentlig–privat samverkan blir FINUC antingen:

• Enögd – med begränsad förståelse för hur brottsligheten faktiskt manifesteras i legala strukturer,
• Eller desorienterad – där man visserligen ser händelser, men inte förstår helheten, mönstren eller varför de uppstår.

Resultatet riskerar att bli ett ineffektivt ”whack-a-mole”-beteende, där enskilda företeelser slås ner, utan att den kriminella affärslogiken rubbas.

Samtidigt visar bedömningar från Europol tydligt att:

• 80% av den grova organiserade brottsligheten (GOB) redan 2021 utnyttjade legala affärsstrukturer enligt SOCTA 2021,
• och 86% år 2024 enligt uppföljande analys (Europol 2024).

Det innebär också att GOB och GEB (grov ekonomisk brottslighet) i praktiken är två sidor av samma system – med gemensamma faktorer som infrastruktur, frontbolag, rådgivare, distributionskanaler, ”bondepjäser” och kapitalförvaltning mm.

Därför behöver FINUC:

• Säkerställa en kvalificerad och integrerad samverkan med nyckelaktörer i näringslivet, inklusive banker, fastighetsaktörer, rådgivare, fintech, revisionsbolag och plattformsföretag mfl.
• Utbilda alla parter – internt och externa samverkanspartners – i brottskedjors struktur, drivkrafter och rollfördelning.
• Förstå och förutse hur brottsmönster kan förändras som svar på myndighetsåtgärder.
• Repetera..

Det är först när samverkan fokuserar på proaktiv prevention – snarare än reaktiv bekämpning – som man har möjlighet att störa och långsiktigt slå ut kriminella affärsmodeller.

FINUC kan och bör bli en katalysator för det skiftet. Men det kräver både mod, mandat – och en obruten vilja att förstå hela ekosystemet.

Släpp sargen – matchen har börjat!