50 anledningar till besvikelse

När jag började pekfingertrycka de första tangenterna till det här inlägget så funderade jag över om jag skulle anspela på ”50 shades of..” eller ”50 nyanser av..”.
Men kände raskt att det blir bättre med en innehållsbeskrivande titel som just: ”50 anledningar till besvikelse”.
Avsikten med inlägget är att upplysa allmänheten, media och makthavare om vad statistiken, nya lagar och annat ögongodis inte visar.


Passus:
När jag skriver inlägg som inkluderar någon typ av kartläggningar av personer, så vill jag inleda med följande passus.
Personer som förekomer i kartläggningen är inte att angivna i egenskap som privatpersoner, utan finns med i kartläggningen som företrädare för respektive bolag och då endera som styrelseledamöter eller i enstaka fall som talespersoner för bolagen eller dess verksamheter.
Jag anklagar ingen person för någonting, detta eftersom jag inte vet om personerna är medvetna företrädare, betalda målvakter eller kanske rentav ID-kapade ovetande personer – jag vet att de alla förekommer i denna typ av bolag.
Kartläggningen av bolag, personer och verksamheter är endast en presentation av ett pusslande av relationer från öppna register eller webbplatser.

internetsweden.se innehar utgivningsbevis.

Som du kommer att se av datum för varningarna i kartläggningen, så kommer de ända från 2010, men de flesta från 2013, 2014, 2015 men även från 2016 varav den senaste är ”pilmarkerad”.
Jag stannade vid 50 varningar, men den här grupperingen syntes med säkerhet redan 2001 på svenska varningslistor, vilket innebär att de varit verksamma med fakturabedrägerier i minst 15 år.

Stockholm (kartläggningen)

Kartläggningen avser rör 50 stycken publika varningar för bluffaktureverksamheter som via företrädare (och även adresser) påvisas ha relation till varandra.
Samtliga bedrägliga verksamheter är kopplade till Stockholmsregionen där ingen verksamhet har utretts av Polisen.

Den bifogade pdf:en (bilden nedan)visar visuellt hur varningar publicerats på internet (röda markeringar – länkade till respektive varning) och vilken juridisk person (orange markering) som är ansvarig utställare alternativt betalningsmottagare av fakturorna, samt vilka bolagsföreträdare (blå markering) som företräder bolagen. Gul markering visar annan relevant information.

Min kartläggning visar ”50 anledningar till besvikelse” av följande anledningar:

Polisen i Stockholm har under många år fått löpande information om dessa verksamheter (av mig och flera andra personer och organisationer) och om hur bolag och verksamheter relaterar till varandra. Som du ser av kartan så är informationen väldigt grundläggande av typen:
varning1 avser ett bluffbolag1 med person1 i styrelsen, som även sitter i styrelsen för bluffbolag2, som gett anledning till varning2 osv osv.

Och besvikelsen handlar om att ”Polisregion Stockholm” (tidigare ”Polismyndigheten i Stockholms län”/”Stockholms läns polisdistrikt”) *gång på gång* tagit aktiva beslut om att dessa verksamheter EJ ska utredas.

Dessa tagna beslut grundar sig, såvitt jag förstått; inte i ovilja, lathet eller att de tar lättvindigt på verksamheterna, utan handlar helt sonika om prioriteringar, de har helt enkelt inte resurser att utreda och lagföra denna organiserade EKO-brottslighet. Och om de skulle göra det, så skulle annan brottsutredning blivit drabbad. Och Polisen i Stockholm prioriterar alltså andra saker än att värna och värja näringsidkare.

– Det har som ni ser i kartläggningen lett till att det är fullständigt riskfritt för bedragarna att fortsätta med nya verksamheter som startat innan den förra slutat.
– Riskfritt och jämställt med avkriminaliserat, då polisen inte utreder dessa brott.
– De flesta av bolagen i kartläggningen är också inblandade i andra typer av bedrägerier och brott mot staten i olika former.
Det enda motstånd som bedragarna möter är de varningar som publiceras på nätet av aktörer som Svensk Handel och Förenade Bolag.

Malmö/Skåne

Sedan 2011 har länskriminalpolisen i Skåne metodiskt och resolut jobbat mot de verksamheter som varit aktiva från Skåne (i synnerhet Malmö) genom ett flertal ”Operationer” som lett till att ett antal personer dömts till fleråriga fängelsestraff. Även säljare har dömts till fängelse.
Se bland annat: Alfred, Selma, DraupnerDraupner

Och senast nu i ett TV4-inslag för några dagar sedan (8/2 2016) så startar en ny rättegång mot personer bakom oresundmedia.se (Kastofon Media AB) och annonskonsulterna.se (Annonskonsulterna Skandinavia AB) (mer om dessa bolag längst ner)
I TV4-inslaget så uppskattar Polisen att bluffaktureverksamheten omsatt 10 miljarder de senaste 5 åren, vilket gör 2 miljarder per år.

Och i den kommande rättegången så har 2000 småföretagare utsatts och betalat fakturorna.
(Nu har jag inte fått möjlighet att granska uppgifterna om att det verkligen bara är småföretagare som betalat, men låt oss förmoda att det stämmer.)
För då blir mina följande resonemang dessutom än mer tydliga och ”talande”.

En enorm mörkersiffra som ingen vet något om!

Låt mig förklara: Av de bluffaktureanmälningar som anmäls till Polisen så handlar det i de allra flesta fall om försöksbrott – alltså bluffakturor som inte batalats, utan istället polisanmälts.
Av dessa anmälare så är just småföretagare kraftigt överrepresenterade.

Med andra ord: Det är nästan bara ”småföretagare” som anmäler bluffakturor – men det är bara i undantagsfall som ”småföretagare” betalar bluffakturor.

Men det är baserat på dessa ”försöksbrotts”-anmälningar som ligger till grund för Polisens/BRÅs (Brottsförebyggande rådet) årliga brottsstatistiken – men det handlar alltså om försöksbrott och säger alltså inte ett ord om hur många som faktiskt betalar (och till stor del inte förstått att de betalat en bluffaktura) eller ens hur omfattande problemet med bluffakturor/fakturabedrägerier verkligen är för svenska näringsidkare – oavsett storlek.
Detta eftersom det förhållandevis är ytterst ytterst få som gör sig besväret att polisanmäla bluffakturor.
Och 2016 så går det FORTFARANDE INTE att anmäla en bluffaktura på polisen.se

Vad som då kanske är mer intressant är att jag i somras kunde genomföra en mycket speciell granskning om vem som faktiskt betalat bluffakturor, denna granskning avsåg 4 stycken bluffbolag där jag satt med facit – jag såg vem som betalat vad till dessa bedragare.

Resultatet var att för dessa 4 bluffbolag, så kom betalningarna endast 8% av betalningarna från bolag som omsatte 0 – 5 miljoner kronor
(vilket brukar vara en lagom gräns för vad som räknas som ”småföretagare”)

Detta innebär ju att 92% av betalningarna skett från drabbade bluffaktureoffer som inte är ”småföretagare” och samma drabbade 92% polisanmäler inte heller..

Och det leder ju då självklart till att ingen vet några egentliga siffror, men man kan anta att problemet egentligen minst är 10 gånger större än vad statistiken visar..

Min granskning ovan, som jag gjorde för ”Samverkansgruppen för fakturabedrägerier” ledde bland annat till massmedial uppmärksamhet som Kommuner luras av bluffakturor som följdes upp av Kritik mot bristande kommunkontroll av bluffakturor

Men något som jag menar ändå kan ge en viktig parameter till en uppskattning är den statliga utredning (SOU 2015:77) som presenterades i September 2015, där man undersökt benägenheten hos privatpersoner, företag och myndigheter att betala bluffakturor. Och privatpersoner drabbas oftast av en annan typ av bluffakturor (som baseras på prenumerations- och abonnemangbedrägerier av olika slag) och myndigheters benägenhet att betala är värre än företagens (se nedan).

Och tittar man därför specifikt på företag i Sverige, så var det 9% som betalade fakturor, (utan tidigare kontakt – ofta frågan om sk ”fakturaliknande erbjudanden) se sid 69 i pdf:en nedan
Medan företag betalat i 24% av fallen i det fall påminneler, krav eller andra påtryckningar skett. se sid 70 i pdf:en nedan
(Vad utredningen inte förstått eller tagit reda på är att det är mycket vanligt av bluffakturebolagen att alltid skicka ”påminnelsefakturor” – utan tidigare kontakt.

Men den kvicktänkte bör ha summerar ihop betalningsbenägenheten till 9% + 24% = 33% eller med andra ord var tredje bluffaktura betalas av svenska företag.

Källa: SOU 2015:77

Så frågan att ställa sig är då om det är rimligt att tro att så mycket som var 3:e mottagare verkligen betalar bluffakturor.
Ja, om vi tittar på den rättegång som nu ska starta för Kastofon Media AB och Annonskonsulterna Skandinavia AB, så är det EXAKT vad som bevisligen skett.

För att summera ihop inlägget lite, så ledde Skånepolisens kraftsamlingar från 2011 till att en del av Skånebedragarna styrde om till andra typer av bedrägerier
Däremot i Stockholmsregionen har flera grupperingar (kartläggningen i detta inlägg avser endast en gruppering av flera) obehindrat kunna fortsätta att lura näringsidkare eftersom Polisen i Stockholm alltså prioriterar andra brott.

..50 anledningar till besvikelse!

Related Articles

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *